Ett liv. Mitt liv. Det är allt vi har
Ett liv att leva att göra allt vi kan allt vi vill med. Ändå går största delen av det här livet åt till att leva det för alla andra.
Våra tankar är vår egen största fiende. Eller är det vår förmåga för empati att vi har ett samvete som är det som gör oss levande men också det som hindrar oss från att leva livet för oss själva. 

Rädlsan för att såra någon i vår närhet som konsekvens av våra val. De val som grundar sig i vår egen kärna. Den äkta viljan. Om inte rädslan för att såra någon hade funnits, hade inte hela mänskligheten varit lyckligare då? Alla hade drivits av något större än rädslan. Lyckan. Kärleken.
Att leva livet ofullständigt på grund av rädsla hade varit undantaget i regeln. 

Ett liv. Mitt liv. Ditt liv. Det enda du har är ditt eget liv. Tills det tar slut.
För vem ska du leva ditt?