Det är så mycket som händer nu och jag borde egentligen skriva av det för det hjälper alltid men samtidigt vet jag inte vad jag ska säga. Jag är som en höststorm inuti med alla lövens olika färger. rött, gult, grönt och brunt.

Det röda i mig som säger stopp, jag vill inte att det här ska ta slut. Stanna och stå still bara för en liten stund det går för fort och jag vet inte vart jag är påväg.

Gult står för allt i mig som vill hem. hem till er. Till människorna som kommer överrösa mig med kärlek vad jag än gör och inte kräver några svar eller förklaringar. till sagan om ringen med en sovandes frida, till utsikten från mitt rum där jag kan stå och bara titta ut i evighet utan att få nog, till ljusrundan och elden på stambanegatan till löpning gymmet pontare, te stunder med My, galna utekvällar med rilöv, petra, ivrigheten över historiena från cattis och älskade loppan. Och framför allt; kärleken som kommer fylla mig på körvelgränden 1 med momme.

Det gröna står för allt jag tänkt förr. det står för "vive et vivas" allt löser sig, det blir bra. varje händelse är ett steg mot en riktning och det okända är vad som driver mig. Att världen är min enda limit

Brunt är det som gör ont. det svåra i att tänka mig ett liv där jag inte längre träffar Nic varje dag. rädslan för att somna och vakna i en tom säng. rädd för tomma löften att sanden är slut i timglaset. Ett liv utan London utan alla underbara människor jag har här.

 

Med två veckor kvar ska jag försöka göra allt för att ta in varenda sekund. Njuta, strosa, leva

Det är inte slut riktigt än