Back.
Så det gick bra. (obvie) Smärtan är inte svinstimulerande för tillfället men alarmet ser till att tabletterna tas i rättan tid. bara ... 8 dagar till kanske. ICA väntar sig en glad säljare på fredag. Det lär ske.
Jag har tänkt dessutom. på hur man som människa reagerar och bär sig åt om man låter något rinna ur sanden. Är det grejjer som bara känns sådär halvdana ändå så är det ju ganska lätt. men tänk om det är något så stort som en grejj som är jävligt bra. Något som man andas för ibland och något man vet man aldrig kommer hitta igen. Aldrig i samma utsträckning iallafall. och så för en period så är det neutralt och man börjar egentligen undra om det är något sådär speciellt egentligen. Sen hänger man inte med och när man börjar tänka på det igen så finns det inte ens kvar. För då har man varit så jävla dum i skallen och låtit det försvinna utan att hindra det. Och så ångrar man sig antagligen resten av livet. För då har man liksom redan förlorat det bästa man kommer att få under sin livstid. Och då vill man dö.

Det händer ju bara inte. aight?